Lärstilar är en neuromyt

Lärstilar är en av flera myter om hjärnan som OECD kallar neuromyter. Vilka är de andra? Vilka neuromyter använder du som ”sanning”?

Inom många hantverksyrken dröjer sig gamla sanningar kvar väldigt länge. Samma sak är det inom HR och skolans värld där begreppet lärstilar har klibbat sig fast trots överväldigande bevis för att det inte fungerar. Här är några källor för dig som vill veta mer:

OECD använder ett exempel med en fysikformel som eleverna i ett klassrum skall lära sig. Enligt VAK modellen (visuell, auditiv och kinetisk) skall eleverna med visuell lärstil lära sig genom att se, de med auditiv lärstil genom att höra läraren läsa upp formeln och de kinetiska (rörelse) har lite svårt att ta till sig formeln om den inte är skrivs med Braille (punktskrift)…

Lärande sker när intrycken sätts i relation till tidigare kunskap, reflekteras enskilt, i grupp, formellt i en styrd process eller informellt i vardagen. Liknande processer förändrar beteenden och attityder. Under en lärprocess kompenserar vi oss för våra svagheter som dyslexi, brister i koncentrationsförmåga, nedsatt hörsel, etc. Det som inte håller i lärstilsteorin är att klumpa ihop alla individuella variationer av kompensationer till tre huvudgrupper och kopplingen till själva lärandet är mycket svagt.

Vilka är de andra neuromyterna?